TILLGIFTSPENNINGAR
Tillgiftspenningar l. T i l l g i f t s r ä n t o r, kam., understöd till vissa svagare båtsmansrusthåll. Vid ordnandet enligt kunglig instruktion 29 augusti 1683 med flera författningar af båtsmanshållet i Södra Möre härad af Kalmar län – jämte båtsmanshållet i Blekinge kallat båtsmansrusthållet eller båtsmansindelningen – tillades rusthållarna i nämnda härad som gottgörelse för rustningsbesväret dels rustningsränta af eget hemman, dels, vid rusthåll, vars egna ränta icke uppgick till det belopp, som bestods för en båtsmans underhållande, tillskott af annan ränta.
Den rusthållare, som på eget hemman hade större ränta, än som för båtsmannen bestods, skulle betala överskottet till rusthållare, vars egen hemmansränta icke var tillräcklig.
Till sådana svagare rusthåll anslogs som understöd icke blott berörda överskott af rusthållsräntor, utan även dels räntor af åtskilliga icke indelta hemman och lägenheter, dels ock en del af den skatt kyrkoherdarna i häradet hade att erlägga under namn af gärd, taxa och boskapspenningar, de så kallade prästernas utlagor.
Samtliga dessa understöd kallades tillgiftspenningar l. tillgiftsräntor.
Genom kungligt brev 3 oktober 1809 och 17 augusti 1813 förklarades de rusthållare, som på sina hemman hade överskott af räntor och skulle utbetala detta, skyldiga att utgöra dessa räntor icke, såsom förr varit sed, i penningar efter deras gamla dalertal, utan efter förvandling och markegång, dock med öppen lämnad rätt att i mån af dalertalet å berörda deras hemman påförda tillgiftspenningar få i stället deltaga i själva rustningsprestationerna, om de ansåg sådant för sig lindrigare.
Vidare medgavs genom kungligt brev 13 december 1825 och 20 december 1836 innehavare af sådana tillgiftshemman, hvilka i anseende till deras avlägsna belägenhet eller, emedan de var indelade på flera rusthåll, ej kunde i mån af hemmanens dalertal, jämfört med rustningsstammens vid indelningen beräknade dalertal, effektivt deltaga i rustningen, rätt att utan avseende på persedelvärdet af tillgiftsräntan, erlägga densamma i förhållande till dess dalertal, jämfört med dalertalet af övriga till samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, efter ett varje gång för fem års tid bestämt värde å vad en båtsmans hela rustning kostade.
De tillgiftspenningar, som anordnats af prästernas utlagor, utgick med visst belopp i daler silvermynt. Tillgiftsräntegivarna kom icke för ifrågavarande räntor i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom k. kung. 5 juni 1885 och lagen 2 december 1892 bereddes rust- och rotehållare, men efter riksdagens medgivande förordnades genom kungligt brev 24 maj 1895, att tillgiftsräntorna i Södra Möre härad skulle fr. o. m. 1896 avföras ur jordeböckerna och övriga statsverkets räkenskaper.
A. W. D.
Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29:53-54 [Runeberg]
