JÄMSHÖGS BÅTSMÄN
Maj-Britt Sundin


    Det fanns även poetiska och känslosamma båtsmän, och inte bara råbarkade sällar. Nedan ett bevis på detta.

    Ola Jönsson Duktig; kallades "Torp-Olan" Född 1801 30/8 i Björkefalla. Antagen 1822 7/8. Befaren. Fick 1844 4 dagar mörk arrest för tjänsteförsummelse. Avsked 1846 p.g.a. åderbråck. Död 1866 23/9 i Brännarebygden. Son till båtsman Jöns Hansson Björkman i Björkefalla.

    Gift med Hanna Månsdotter född 1803 15/3 i Stora Brödhult död 1870 1/8 i Brännarebygden. 'Dömd för horsbrott' enligt husförhör 1822-1832. Dotter till båtsman Måns Persson Gam i stora Brödhult.

Barn:
Ola född 1824 11/5 i Brännarebygden
Jöns född 1826 12/7 i Brännarebygden, gift med Kerstin Åkesdotter
Hanna född 18299/4 i Brännarebygden, död 1837 13/3 i Brännarebygden
Elna född 1835 1/7 i Brännarebygden, död 1930 8/3 i Kåraboda

    Visa diktad av Ola Duktig i Brännarebygden då hans hustru varit otrogen med rotehållaren medan han själv var i tjänst till sjöss (avskrift av originalet)


Min vän, månde himlen sig hämna
när ditt samvete vaknar och ser, vad du gjort.
Himmel och Gud, vilken smärta!
Nu har jag fått erfara hvad jag aldrig hade trott,
du glömmer, förskjuter mitt hjärta,
som uppriktigt älskar och vördar dig ömt.
Min Gud, min Gud, hvilken smärta!
Nu får jag aldrig mer här kallas din vän.
 
Min vän, månde himlen sig hämna
Olycklig den dag, jag fick öga,
den dag jag fick hjärta och tycke för dig.
Men kunde jag få hjälp ifrån det höga
med hårdhetens seger och ömhetens ej,
skall dunder och blixt ifrån det Höga
afvända den kärlek, jag burit i mitt bröst?
Nej förr så skall mitt gråtande öga
afvända sin kärlek och finna sin tröst.
 
Förgäves i mörkret jag sitter,
jag kan ej finna vägen, som går till min vän.
Himmelen med sina planeter
och stjärnan, som lyste de tre vise män,
hon visar oss vägen att vandra,
den vägen han är för oss alla bestämd.
Jag kan på mitt öde ej klandra,
kanhända min sorg blir i glädje förvänd.
 
Ja, litet har jag lefvat uppå jorden,
jag tycker hela världen hon går mig emot.
Man bör ej tro människor på orden,
ty kärleken är så ofta förblandad med hor.
Gud hjälpe den yngling, som skall lida
i världen så mången bedröfvelse och förtal!
Men gör nu, som du själfvan behagar,
så lönar Härran i himmelen dig.
 
Ja himmelen han ser allt, hvad jag lider,
han lindrar väl sorgen, som orsaken är.
Min kärlek han ej ifrån dig skrider,
förrän jag blir döder och lagder på bår.
Förblindade yngling, besinna,
hvad våda som åtföljer kärlekens svall!
Då får du se och förnimma,
att kärleken drager drager till evigt fördärf.
 
Ja brefvet är färdigt, hvad hjälpar
när suckar och tårar ej mera förslå?
Olyckan ibland gossarna kämpar,
nu är jag den samme, som jag var för nio år.
Nu får mot olyckan strida,
det skeppet som vankar uppå böljornas svall.
Nu är jag allena, min glädje är all.
 
Förlåt mig, min vän, om jag skrifver
några rader och sänder i din hand.
Men om du detta vill göra,
så gör det då genast och fort!
Med sedan till slut vill jag bedja,
att vi finge mötas hos Gud i himmelen.
 

Ur boken "Båtsmän Jämshög och Kyrkhult" av Maj-Britt Sundin



2010-05-11    Blekinge och Södra Möre båtsmän  - http://diginpast.se/bmregister   batsman@klaura.se

Föregående sida - Previous page index page Läs innan du kopierar!